Ibland känns det som att jag har glömt bort hur det är vara glad och lycklig. 

De senaste 5 månaderna har bara varit fyllda med sorg. 

Jag förlorade min bästa vän. 

Även om jag har 2 nya älsklingar nu så saknar jag inte Pepe mindre. 

Sättet det hände på, så sjukt jävla onödigt. 

Hade de bara berättat för oss när de flyttade in att de hade en aggressiv hund så hade vi varit mer försiktiga.  

Eller sätt på en munkorg på er elaka hund. 

De lever ju sina liv precis som vanligt, med hunden kvar. 

Medans vi förlorade vår älskade Pepe. 

Inte ens ekonomiskt behöver de lida. 

Deras försäkringsbolag betalar nämligen åt dom. 

Har vi ens fått våra pengar?  

Nej!!! 

Vi har fått en liten bråkdel av det vi ska ha.  

Jag HATAR den där äckliga hunden så otroligt mycket. 

Han borde avlivas. 

Det är vad jag tycker, och det står jag för. 

Och att säga som en "ursäkt", att det är sånt som händer varje dag. 

Öhh va? 

Det ska inte få hända. 

En frisk hund biter inte ihjäl en annan hund. 

Då är det något som är fel.  

Pepe blev bara 2 år, och på onsdag är det 5 månader sen han lämnade oss. 

Vi älskar dig fortfarande och kommer alltid att göra det. 

Du finns i mina tankar hela tiden. 

♥♥♥